Intervju med Kalajsa Stönesson

– Du är aktuell med din utställning Opposite world där du bland annat visar en häst som sitter inlåst i en lägenhet och rakar av sig manen. Till vem riktar sig din konst?

– Till alla som någon gång levt, älskat, fött eller dödat. Till statsministern, till din mamma. Håll käften.

– Det är en destruktiv scen där nakna lår står i kontrast till tennissockor. Lite kajal på det och vi har rena rama apokalypsen.

– Intressant att du säger det. Jag vill prova hur höga hästar man kan sitta på utan att det blir alltför bokstavligt.

– Du har sagt att du utforskar fältet mellan hovdjur och hovnarr, finns det ett sådant fält?

– När jag gav mig in i det här projektet var jag övertygad om att nya ytor skulle öppna sig, bitar falla på plats och cash rulla in. I efterhand känner jag mig mer ödmjuk inför uppgiften. Jag är en vanlig mamma, jag bakar bullar och går på NK.

– Vissa har menat att din utställning är en kommentar till slöjdebatten. Det väljer du att bemöta med en ordvits?

– Ja just det. Jag vill dra en parallell till blöjdebatten. Tänk om vi skulle införa blöjförbud, då skulle det ju bli bajs överallt. Är det att verka i demokratins anda?

– Jag vet inte.

Det finns de som anser att dina metoder är kontroversiella och rentav olagliga. Vad vill du säga till dem?

– Det stör mig att en kvinna inte kan få exploatera ett russ utan att det börjar jammas loss på moralcymbalen. Men nu är jag sen till mitt Mensa-möte. Chip.