Sluta ta mig i håret... Här har man stått i timmar framför spegeln och lagt hårstrå efter hårstrå med sådan precision att en neurokirurg skulle bli nervös, skvätta ner hela småbyxan och ta en efter-knullet-cigg!
När jag sedan går utanför dörren börjar vinden frusta och blåsa och räfsa runt i min arma frisyr!
Sedan ledsen i ögat efter vad som bara kan beskrivas som väderlekens dåliga humor (varför blåser alltid vinden mot, aldrig med?); väl inomhus rusar alltsomoftast en hord människor mot en, som med ett barns lystna blick då hon plågar en insekt under förstoringsglas för händerna in mellan kalufsens alla benor likt ett lejon i ett kadaver.
Uchäkta, men det var inte National Geografic jag ville ha, det var en angenäm kväll i goda vänners lag!
Och så är det jag får skämmas över att du blottlägger min mjäll samt att du får hårvax på dina händer när det är du som inte kan hålla dina klåfingrar i styr!
Vad ääär detta för barnsliga översittarfasoner?
Skämmes!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar