Frukter av ett manligt författarskap

Amarula, den flämtande svarta hyn.
Den som gråtit oändligt många oljiga bruna tårar över torr sand.
Skuldror som burit världssåret i en liten flätad korg samt några papayor.
På väg mot byn, barnen och honhjortarna.

Lägerelden där själarna brinner, skogen utan barr
hur doftar den
Det myllrande språket utan glosor
hur stavas det
Två mycket unga kroppar bredvid min arbetsplats
de vet
här behövs inge gummi

Kokosherren välver ett stycke stuckatur över ändlös natt i sensuell exil.
Vi tar ett flyg, vi bor i Norrort.
Mitt hem blir världen.